sånglärkans drillar

alltid högt uppe i skyn

ja, finns faktiskt kvar

österlensk hägring

stad, hav, moln smälter samman

allt stilla i vitt

soluppgång

dimman hägrar i dalen

gräset är frostigt

novemberkyla

på det kolmörka fönstret

iskalla droppar

oktobersolen

glimtar till i molnmassan

mörka tiders hopp

varm septemberdag

varmare än i somras

men löven faller

forsemöllans kraft

varje droppe så viktig

i oändlighet

regnet spöar ned

juni och nio grader

tänder köksspisen

vårtecken idag

lövgrodor och näktergal

vilket liv!

hade nästan glömt

dimman och fågelsången

vid vinteruppbrott