lövgrodornas sång
tänder alltid en gnista
gnista från urtid
lövgrodornas sång
tänder alltid en gnista
gnista från urtid
ostan ligger på
det viner och drar
slänger in en knabbe
lamporna i dalen
tindrar i kylan
vinterdrömmar förverkligas
tunga mörka moln
väller in över slätten
snöig glädje
skånskt vinterväder
faktiskt riktigt skönt
grått, brunt och grönt
mörka molnens tid
solen tittar fram ibland
fåfänga försök
i stormens mitt
böljande intensitet
kraftfullt Aiolos!
stillheten
meditativ
läkekraft
solnedgång
förlängda ögonblick
sjön är stilla
under fotsulan
vinterns drömmar reella
tänker på snöfall